Rutin rutin..

Och mera rutin.

Dagarna bara flyger förbi en så fort vanliga veckorutinen sparkar igång. Jobba, Sova, träna, äta, skita, upprepa. Typ. Och inte nödvändigtvis i den ordningen.

Några saker som varit "udda" idag är att jag ringde och klagade lite till Tunabyggen över själva renoveringen och angående nedsättningen av hyran. Jag hade förberett med fina länkar och underlag för mina krav och så ger de med sig direkt när jag ringer och säger "Ja, alla får avdrag på hyran, men först efter att renoveringen är klar så att vi vet hur mycket." Så då var det problemet löst. Sen klagade jag på att hantverkaren (målaren) inte hade städat upp efter sig igår efter allt slipdamm som han/de lämnade kvar efter sig. Detta var fixat också när jag kom hem. Någelunda iaf. Det finns lite damm kvar men det är går iaf att gå in och ut ur badrummet nu utan att drunkna/dra med sig slipdamm.

Nästa udda sak var att dejten ringde till mig idag. Hon har bestämt sig nu för att fly verkligheten en stund pga att allt har varit så jobbigt för henne. Stressen har kommit ikapp henne helt enkelt. Hon har lämnat in sitt arbete nu så hon har möjligheten att koppla bort helt. Så nu flyr hon ut till nå skogsstuga utan kontakt med omvärlden en stund. Det var väldigt hänsynsfullt av henne att ringa mig och berätta det innan hon försvann. Får se när hon kommer tillbaka då..

Nästa "ovanliga" sak var att jag lyckades äntligen komma igång/fortsätta med server installationen. Musen har krånglat hittills i X11. Jag hade tidigare upprepat samma konfigurationsförsök 2-3 gånger utan att det hade hjälpt. Nu gjorde jag det igen men NU funkade det istället. Utan att ha gjort något alls där emellan. Helt myko. I vilket fall så håller jag på att installerar GNOME just nu på den och sedan är det bara rdpd, xserver, m.m. som skall in. Så jag är inte klar än på långa vägar.

Trotmaster är "någelunda" klar också förresten (http://www.misterb.se/trotmaster) jag kommer diskutera den designen med han som beställde sidan så får vi se vad han tycker. Kan göra en annan version där detaljerna är gömda i övre delen. Vi får se, vi får se...

Om man vill börja tänka lite filosofiskt...

Sug på denna (var ett helt program om detta där de inte ens kom till någon slutsats)...

Människans förväntade livstid förlängs för varje generation. Tillslut kommer vi att komma till den punkten där vi har löst problemet med att ålderdom är vår primära dödlighet. Hur kommer vi då se på livet? Kommer vi hålla var dag kärt som om de vore den sista eller kommer livet att bara bli "blasé" och man tappar livsgnistan på det sättet?

För att relatera denna filosofiska fråga till verkligheten så jämförde de med när dödligheten var större, då medelåldern var runt 30-40 för bara några hundra år sedan. Folk levde som om de kunde dö vilken dag som helst. Detta gjorde också att vår vetenskap/medicinska kunskaper förbättrades och ökade nämnvärt.

Den andra jämförelsen (eftersom vi inte lever i den "utopin" just nu) var att i framtiden när vi väl kommer dit så kommer vi vara så rädda för att dö av andra skäl (överkörda i trafik, infektioner, etc.) att vi kommer göra allt för att undvika dessa risker. Då fanns det alltså två vägar att gå. Antingen att vi säkrar upp allt runt oss eller att vi går och gömmer oss. Skall man se på människans natur rent allmänt så går vi inte och gömmer oss direkt. Vi är överlevare...

Hur skulle du själv te dig till livet och de dagar du förbrukar om du visste att du aldrig skulle dö av gammal ålder? Skulle dagarna kännas ännu längre än vad de gör eller kommer dagarna bara susa förbi? Och för att göra en filmreferens; Hur känns det för "highlander"?