Tystnad

"Får jag be om största... möjliga... tyssssssssssssssssssssssssssstnad."

Tänkte börja med en anekdot nämligen...

När jag var ca: 5-6 år gammal så hade jag för vana att somna med min "snuttekudde". Detta var en kudde utan överdrag, mörkgrå/brun-aktig sak som var gjort av väldigt grovt tyg. Varje natt som jag skulle somna så krafsade jag på denna medans jag slumrade till. Lyssnade då naglarna drog längs med ytan av tyget och lullade mig till sömns. Vid ett tillfälle hade jag förlagt kudden självklart och jag beklagade mig stort över att jag inte hade den och bad morsan hitta den. När hon väl hittade den och kom med den till mig vid sängkanten så frågade jag; "Jag hör ett pip i huvudet, hör du ett sånt?" och morsan försäkrade mig om då att det gjorde hon inte men att det var fullt normalt.

Det är detta tidiga minne (tillsammans med morsans återgivelser av mina tidigare levnadsår) och min personliga erinran om att jag aldrig har varit utan detta bekanta tjut i mitt öra så länge jag kan minnas som delger till slutsatsen; Jag lider av medfödd tinnitus.

I mönstringen så tog jag ett hörseltest och klarade mig galant genom det utan några som helst problem. Enda anledningen till att jag lyckades var för att jag reagerade snabbt nog och fick in rytmen över när jag skall förvänta mig signalerna samt att det knäppte till när ljudslingan stängdes av. Så jag reagerade på knäppningarna tillsammans med en rytmkänsla. Jag gjorde sedan ett nytt test på eget initiativ när jag väl ryckt in och gjorde ett mer sanningsenligt test och mer grundligt sådant för att hitta var nivån ligger. Slutsatsen där var att min tinnitus ligger mellan 6400-8000hz (java applikation för att testa det kan ni finna här).

Vad medför detta då? Jo, likadant som när jag var yngre så fick jag lov att lära mig att fokusera på ett ljud för att kunna "höra förbi" tinnitus pipet. Detta medföljde då i skoltid och i vuxenålder att jag måste fokusera på den person som talar med/till mig för att jag skall kunna höra dem. Gör jag inte det så hamnar de i bakgrundsljudet bland allt annat inklusive tinnitusen. En gäspning är förödande. Då hör jag inget annat än blodet som rusar i öronen på mig.

Samtidigt som detta är en last så är det en underbar flyktväg. Jag har alltid en anledning till att kunna säga "Va? Kan du ta det igen?". Jag kan aldrig säga att jag vet hur tystnaden låter (eller inte låter, som det egentligen bör vara) så kan jag på en bildlig nivå säga att jag vet hur det är att inte höra vad någon annan säger, att tysta en annan person genom att helt enkelt bara tappa fokus...

Samtidigt... äh. Skitsamma...

Jag ska äta min Pasta med Créme Fraiche, honung och dragon med Citronpeppar-stekt lax och vara tyst nu. För en stund iaf.

-- Tillägg 22:49 --

Arbetet bakom de 5 tidigare försöken har givit frukt! Skåda!