Igen och igen.

Igår så kom det igång igen. Ifrågasättningen och den ologiska argumentationen. När jag bara bad henne lita på mig att jag är en person med egen vilja, åsikt och anledningar till det jag säger/gör så slutade sms:en ramla in.

Idag ringde jag upp henne för att fråga vad det nu var hon inte kunde prata om runt vår gemensamme vän så kunde hon fortfarande inte prata. Hon skulle ringa tillbaka till mig senare. Det krävs inget geni för att gissa sig till vad det är hon vill. Som ett experiment så vill jag se just hur "raka besked" hon kan ge själv eftersom det är det hon kräver från mig / sin omgivning.

Det har spekulerats i att hon vill bli dominerad fast hon är en person med en stark egen vilja. Om hennes kommunikationsförmåga inte förbättras ...

Aja. Vi får se helt enkelt. Jag tänker inte böna och be för att hålla mig kvar. Hennes självinsikt finns där till en del men .. hennes.. person? (beteende, erfarenhet, förmåga, personlighet etc.) ... den verkar inte vilja arbeta på att faktiskt kunna ... samexistera?

Samexistens behöver inte handla om förändring hos endera person utan mer om att finna en kommunikation som fungerar. Alla dessa som säger att de är nykära efter 20 års samboende finner jag som stora lögnare. Att känna sig "nykär" är en känsla för stunden. De har med säkerhet bråkat sinsemellan och det känns mer som att ett sådant påstående är en enda stor lögn mot deras relation. Det finns styrka att finna/bakom att ha genomlevt svårigheter. Samlevnad skaver och än mer nu när vi har en sådan vida utbredd tillgång till "accepterade" sociala normer. Vi anpassar oss inte längre efter samhället, vi letar upp det samhälle som passar oss. Den finns tillgänglig via ett par knappningar på tangentbordet och ett par musklick.

Det sägs att "social kompetens" saknas i vårt samhälle?..

Människan som ras är lat. Alla våra framgångar (teknologiska, sociala, etc.) har varit för att fylla det behov vi har för att förenkla vardagen. Det är enbart genom en skuldkänsla som man skulle utsätta sig själv för något som strider emot denna naturliga egenskap. Jag säger inte att jag på något sätt står över denna regel själv. Den finner jag i mig själv var dag :P

Det är samma sak det här med att vara snäll/god mot någon utan tanke på egen vinning. Folk som tänker "Nu gjorde jag en bra sak" fick precis sin "egen vinning". De gjorde det för att må bra. För att själva må bra. Samma sak gäller för alla service yrken. Och även denna känner jag igen hos mig själv.

Gör du?