Choo choo!
Det känns som om man bara tuffat igenom de har två senaste dagarna. Har inte hunnit med allt jag skulle. Har inte pratat med alla jag ville och jag har blivit arg som jag definitivt inte ville.
Torsdagen fick jag bokstavligen en "surprise buttseks". Eller nästan. Jag fick 30minuters förvarning om att jag skulle få produktutbildning i den närliggande avdelningens netbook och laptop sektion. Det handlar mest om de små skillnaderna från en vanlig laptop/dator som man måste hålla ett öga på. Sådant som folk ringer in mest om. 3G modem, SIM kort som inte sitter rätt, osv.
Jag fick ingen förklaring till varför jag skulle lära mig det här. Det spekulerades i att jag skulle vara backup specialist för produkten när produktspecialisten går på semester. Mer om detta senare.
Efter arbetsdagens slut så glömde jag HELT av att jag skulle hämta upp ett par stolar hos Emmaus. De är redan betalda dock så jag får väl försöka hämta dem på måndag eller något. Eller farsan. Åkte till Sakurakai och bemöts av slarv och vårdslöshet. Vår kassör som öppnar upp föreningslokalen hade gjort just det och sedan lämnat området utan att låsa efter sig! PUCKO! Jag skällde ut honom på noter och även för att han och en till hade utnyttjat projektorn till enskilda syften. Dvs slösar bort på dyrbar lamptid som det har betalts kollektivt. Därför har jag nu börjat med att registrera före och efter våra standardvisningar vad lamptiden står på.
En annan person som var där var en person som jag har väntat jääääääääätte länge på en ursäkt ifrån. Feg som han är och oviss om sociala normer och regler så ifrågasatte jag honom rakt upp och ner om han hade någon förklaring eller ursäkt. Han förstod inte alls vad han hade gjort för fel. Han visste bara att jag var arg på honom trots att det var det första jag förklarade vid vår senaste kontakt. I december.
Efter att jag hade skällt ut dem båda och de hade ursäktat sig och skulle inte upprepa det så var allt frid och fröjd igen. Vi glodde på film enligt schemat och snackade skit. Fast inte när fröken grinig var där. Då var vi tysta.. Men så snart hon stack så börjades det snackas massor. Bara för att.
Jag kom hem runt 21:45 och det betyder att det är sova dags om 15 minuter. Jag gjorde mig redo, lade mig i sängen och somnade ganska fort.
Fredagen gryr, jag äter min numer vanliga frukost med havregrynsgröt, ägg, fullkorns macka och en banan. Jag tar mig till jobbet och innan klockan är 10 så har jag besvarar 75 samtal och mail. Sedan trappade jag ned och tog de riktigt bökiga jobben. Fullständiga utdrag från active-directory, m.m.
Och strax efter lunch fick jag veta att "Ja du ska tydligen vara på den andra avdelningen hela nästa vecka". "Wut?!" snacka om kass framförhållning från ledningen. Det gjorde eftermiddagen lite surare. Så hela nästa vecka kommer bli helt oviss i vilken avdelning jag ska jobba i. Mitt schema kommer se helt mysko ut om jag ska hoppa mellan dem eftersom de har olika kostnadsställen och tidsdebiteringen måste räknas ut och reflekteras i schemat. *ugh*
Kanske borde ta och kontrollera med den där kollegan hos en av våra kunder för att se om de verkligen skulle kunna ta emot mig där ;)
Jag har tränat idag och gjort ytterligare "level up" i nästan alla områden förutom biceps. Det är något knas. Jag fastnar alltid på samma ställe... undrar om jag har tolkat det hela rätt.. jag kanske kör dubbelt så mycket som jag borde...
Ja just fan. Jag glömde ju väga mig efter träningen. Aja. Får väl se efter träningen på måndag.
-- Tillägg 21:16 --
Varför svarar du inte på sms? Är du kluven? Vad vill du ha ut utav det här? Ovissheten tillsammans med saknaden är inga snälla kamrater...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar