You won't know...

...until you've tried it.

Så brukar det låta när man skall peppa någon att ta mod till sig och prova något nytt. Brukar speciellt höra den frasen när någon blyg person undrar om han/hon skall våga säga till personen den tycker om att denna gör just det.

Och i mitt fall är det nu det omvända... Hon har snart inte hört av sig (på eget initiativ) på två veckor. 5 dagar utan kontakt över huvudtaget. Istället så går det tankar om "Tänk om jag skulle göra så här istället..." eller "Vad gör jag för fel? Finns det något jag kan göra?".

Dessa frågor gör att jag verkligen inte kan ta tillräckligt med avstånd för att kunna bryta kontakten. Jag känner inte att jag faktiskt vill. Jag har lagt ned mycket energi på detta och även motsvarande mängd känslor. Om hon ändå kunde visa en gnutta av intresset hon verkar ha när hon pratar med mig på telefon eller som det intresset hon hade tidigare när vi ringde till varandra varje dag (och jag blev tvungen att köpa ett comviq kort för att inte bli ruinerad).

*suck*

Vad annars? Jo, VMWare Workstation konfigurationen fortsätter. Fick lov att börja om på nytt så att säga. Istället för Windows 2003 Small Business Server så blev det en uppgradering till Enterprise Edition. Inte klar på långa vägar.

Har dock kommit bra mycket längre på en till excel applikation jag gör på jobbet. Den kanske jag t.o.m. hinner klar med imorgon. Det är inte mycket kvar. Jag har tid att programmera under den tiden som jag blir insatt på den andra avdelningen för att täcka den finska-supporten. Och idag blev det just en sådan dag.

Jag blev även erbjuden kvällspass för en ny tjänst som är på väg in där de behöver en finsktalande på kvällarna. Och ja.. jag är ju den enda i den avdelningen. De tänkte riktigt noga på det där va... 1 finne. 2 tjänster som kräver en finsktalande. Dessto mer de lägger ansvar på min närvaro, ju mer pengar vill jag ha. Så är det bara.

Vi får se vad de tycker mina insatser är värda på jobbet.