Första dagen...

... för resten av mitt liv.

Så lyder väl ordspråket och idiomet för optimism?

Idag var i alla fall första dagen med en riktig träningssession på Nautilus. Jag körde hela mitt styrketräningsprogram (och kommer öka vikterna till nästa pass) och 35 minuter på cykeln. Jag cyklade tills jag hade förbränt 300 kcal. Det plus styrketräningen innan och jag gissar på att jag har bränt ca: 450kcal idag.

Så mycket hade hela portionen utav färdigrätten jag precis åt. Sen gick jag till kalorimätaren och räknade ut resten av dagens intag. Jag har intagit totalt ca 2400 kcal idag (inkl middagen jag precis hade). Vilket är bra om jag inte hade tränat. Jag ligger efter med 450kcal om man nu skall tro alla artiklar runt ämnet. Man ska tydligen äta 30kcal/kg kroppsvikt. För mig som ligger runt 80kg (vilket påminner mig att jag glömde kontrollera exakta vikten) blir det 2400kcal. Sen skall man tydligen äta lika som man gör av med under träningen. Därav mitt antagande att jag ligger efter med 450kcal.

Kalorijakten har börjat! ... eller inte.

Jobbet idag var lite annorlunda. Jag brukar vara andre person på jobbet näst efter min service desk kollega. Fast idag var han inte på plats. Jag blev nästan orolig att det var en helgdag eller något. Så jag fick lov att dubbelkolla mitt schema. Nej. Det var en vanlig arbetsdag och eftersom han inte var på plats så satte jag mig redo direkt och började jobba.

Senare uppdagades det att han var hemma och VAB:ade. Sen försvann även nästa familjekarl iväg och vabbade halvvägs genom dagen. Så jag fick ett önskemål från chefen att börja 7:30 imorgon istället för 8:00, jag tog ett slag för teamet och accepterade det. Den ovanliga arbetsrutinen fortsätter, med andra ord.

Och om något helt annat... ibland kan även så korta distanser som 200km kännas otroligt jobbiga. Det är inte en kort promenad för att få en välbehövlig kram, direkt. Hon är svår att läsa av... finns intresset kvar? Hon har inte initierat ett enda samtal de senaste 1,5 veckorna...